Tredje flytten på 7 månader. Jag har ytterligare en gång packat ner och packat upp mina saker. Ytterligare en gång bytt stad och ändrat adress. Vilket kan låta omständligt och ostabilt men jag har nog aldrig varit så glad över ett boende som jag är nu.
Har flyttat från Flen till Örebro. Från Örebro till Linköping.
(Innan dess bodde jag i Stockholm och Sparreholm men det är inte lika relevant).
* I Flen (egentligen utanför, på Orrhammar, för att vara korrekt) bodde jag hos min familj samt jobbade som lärarvikarie på en grundskola.
* I Örebro pluggade jag en kurs genusvetenskap. Var först inneboende hos en kompis och sen flyttade jag till en egen lägenhet. Lärde känna helt fantastiska människor längst vägen!
* Nu i Linköping är tanken att jag ska plugga och jobba här. Men framförallt; är numera sambo med min pojkvän.
Vi träffades i höstas och började gilla varandra ganska så direkt, blev officiellt ett par i december och nu, 3 månader senare bor vi ihop. Kanske lite "för tidigt" enligt vissas åsikter men för att citera min pojkvän: "varför vänta när allting känns så rätt?".
Trots att han är väldigt mån om att jag ska känna att det är mitt hem också kan jag inte släppa känslan att jag ska åka hem snart, att det inte är på riktigt. Ni vet känslan för bra för att vara sant? Exakt, jag bara väntar på att någon ska dra undan allting ifrån mej.
Men jag trivs här och jag kan inte med ord beskriva hur glad jag är över att få bo ihop med personen jag älskar allra mest.
Undertecknat: den där Elliot som gjort flyttandet till en livsstil~
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar