Upp och ner

Nästan en månad sen jag skrev något här. Varför?
Kanske för att jag varit så pass nere att jag inte funnit motivation till att skriva här, trots att det är just det bloggen är till för. Kanske för att jag mått så bra och haft så fullt upp med roliga saker att jag inte funnit tid. Kanske båda.

Mitt humör har varit väldigt skiftande senaste tiden. Det går inte ens dag till dag, det går timme till timme. Ena stunden orkar jag ingenting och stirrar ut i luften medan känslan av hopplöshet sköljer över mej. För att sedan känna att jag vill göra allt. Nu.
Saker och ting går lite upp och ner för tillfället. Saker och ting är lite uppochner. Men det är egentligen inget konstigt, det är så det blir ibland och kanske till och med som oftast är. Men det gör mej utmattad.

Dagar där jag inte riktigt orkar med låter jag mej själv vila och lägger diverse krav och måsten åt sidan. Med vissa undantag...vissa dagar behöver man tvinga sej till att göra något produktivt trots allt. För sin egna skull. För att man inte ska fastna i det dåliga och gräva sej längre ner. Det kan vara en promenad, gå och handla, ta en lång dusch. Något som bryter av och får en att resa sej upp.

Men jag har också haft dagar där jag varit i farten hela dagen och donat med saker för att jag mått riktigt bra och haft massa energi.

Och det är just det den här bloggen ska få handla om, upp och ner gångar.
Jag ska försöka komma ihåg och finna ork och tid att uppdatera här oftare. Både för min egna skull då det är väldigt givande att få skriva av sej, att få ner sina tankar och känslor i ord och få lite perspektiv på allting. Men även för er som läser mina blogginlägg. För er som kan relatera och kanske rentutav kan hitta en trygghet i att veta att ni inte är ensamma med det ni bär på. Ett ställe där vi som lever med psykisk ohälsa kan få landa och känna en gemenskap.
Vi fixar det här tillsammans.


Undertecknat: den där Elliot som är lite upp och ner~